Alla väntande är som en evighet! I niomånader har du legat i min kropp, Kan inte förklara smärtan över att inte få ha dig hos mig. Jag var helt säker på att du skulle komma förtidigt bara för att jag har varit i farten hela graviditeten, Men nej. Här går dagarna väldigt långsamt och det är tack vare min mamma och Johannes som jag klarar av att hålla humöret uppet och ta mig igenom dagarna. I över två veckors tid har jag tjatat på Johannes att jag vill att bebisen ska komma ut, Och han har lungt sakt att den kommer. Men nu när man trampar över och dagarna bara blir fler och fler ser jag att han börjar bli lika uttråkad som jag på att vänta. Den 23:e Juni har jag tid hos barnmorskan igen och har den inte kommit ut då ska jag göra allt som krävs för att de ska sätta igång mig tidigare. Min barnmorska sa senast jag var där att bebisen kommer vilken dag som helst nu, du kommer aldrig behöva tiden den 23:e men de känns som att de kommer jag visst behöva! DEN KOMMER ALDRIG KOMMA UT! Kanske är det fel på min kropp? Jag har bröstmjölk för hela svenska befolkningen men ingen bebis att mata. BLIR TOKIG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar